Killar är svin – del 2

Några dagar efter offentliggörandet av det inlägg som legat till grund för projektet ”Jag bemöter tjejer med respekt” kan jag summera den första vågen av reaktioner. Jag blir i första hand glad, eller snarare rörd, över de många positiva kommentarer vi fått. Över hur många som ägnat tid åt att författa egna budskap om hur viktig frågan är och om hur ens vänner och bekanta kan bli en del av arbetet med att uppnå den attitydförändring vi vill åstadkomma.

Men det har också förekommit en del negativa, ifrågasättande och rent av hotfulla kommentarer på inlägget. Något som väldigt tydligt belyser just det fenomen jag anser står i vägen för problemet som vi alla sannolikt vill ha en lösning på. Inklusive de som retar sig på mina formuleringar.

Vissa tycker att fåniga armband och uttalanden är struntsaker och att sunt förnuft borde räcka för att få ett slut på eländet. Och det är väl en trevlig tanke, men om sunt förnuft är den enda nödvändiga ingrediensen så verkar det i alla fall inte finnas tillräckligt mycket i just den här soppan. Om vi bara hade en medicin mot cancer så skulle ju det problemet också vara löst, men att hävda denna så kallade självklarhet skulle väl knappast ge något Nobelpris.

Om alla betedde sig juste mot sina medmänniskor så skulle förstås den här debatten inte behöva finnas. Tyvärr finns det en handfull människor som inte gör det, som inte kan skilja på rätt och fel och som tar sig friheter de absolut inte har rätten att ta. I det här projektet har vi valt att fokusera på brottsutövare som utövar våld och förnedring mot tjejer.

Sedan finns det flera händer fulla med människor som vägrar kliva upp ur den offerklet som redan står dom ända upp till knävecken, eller i vissa fall ännu högre. Människor som skräms av tanken på att de själva ska klä skott för något de själva inte gör, eller tror att ett jämställt förhållande mellan könen innebär att tjejer kan gå runt och sparka killar på pungen hela dagarna – och få poäng! Människor som snabbast möjligt slår ifrån sig allvaret i att tjejer råkar illa ut och istället gastar sig hesa om att det är minst lika synd om killarna, som ju också sitter i skiten! Skillnaden är bara den att tjejerna blir ofrivilligt ikastade medan de män jag nu talar om klafsar runt där av egen kraft.

Meningen är inte att vi killar eller män ska gå runt och hata varandra. Eller att tjejer ska hata killar. Att säga att killar är svin är snarast ett retoriskt grepp för att visa ett mycket starkt missnöje över vissa killars vidriga beteende, och att killar som grupp behöver stå upp och propagera för ett rakt igenom respektfullt beteende gentemot tjejer.

Budskapet exkluderar ingen, hotar ingen, kränker ingen, förnedrar ingen. Budskapet är genomgående gott. Den som inte vill stå bakom uttalandet, oavsett om man vill bära det som armband eller inte, behöver en förklaringsmodell som åtminstone inte jag kan krångla mig fram till, hur många svåra ord jag än lånar in från offertravarnas gnölande inlägg.

Själva idén med att låta budskapet sprida sig och visualiseras med ett armband är att göra det beskrivna agerandet till en grundvärdering, något som känns självklart för att man vet att väldigt många andra, helst alla, agerar likadant. Eftersom budskapet heller inte är särskilt kontroversiellt borde det finnas goda chanser att skapa en positiv och kraftfull effekt av att stå bakom uttalandet och låta det bli en naturlig del av våra värdefulla liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *