Den första kontakten jag fick med banksektorn utgjordes av en liten guldfärgad bankbok från Föreningsbanken som jag fick i samband med någon tidig bemärkelsedag. Det var en inte helt ovanlig gåva till barn på sjuttiotalet. Ett nyöppnat bankkonto i jubilarens namn, förädlat med en liten oansenlig slant och en helt okluddad bankbok. Mottagarens glädje över gåvan var nog antingen obefintlig eller framtvingad via målsmans hot om aga. Sannolikt båda. Givaren kunde dock, på ett tämligen skamligt sätt ska tilläggas, tillgodogöra sig utökad och obefogad tacksamhet över att ha givit bort något betydligt mer värdefullt än det ingående saldot genom att hänvisa till den insatta summans storlek efter 15 år, beaktat alla de generösa inlåningsräntor som vi ju alla vant oss vid att frossa i på senare tid. Den tursamme avkomman fick nu en flygande start på sitt privata sparande och kunde kallt räkna med en ekonomiskt mycket fördelaktig position vid uppnådd myndighetsålder tack vare givarens heroiska och livsavgörande insats.

Många år senare, i skuggan av föråldrade checkböcker och handskrivna postgiroavier, är det allmänt vedertaget att genomföra de allra flesta bankärenden digitalt via sin dator. Att detta på ett markant sätt har påverkat och förändrat de finansiella förehavandena för bankens kunder är odiskutabelt. Men hur har då denna företeelse kommit att förändra bankernas sätt att hantera exempelvis transaktioner mellan användare och konton?

Ett minne från relativt tidig barndom är hur ens föräldrar stod med huvudet halvt instucket i lantbrevbärarens högerstyrda Saab 900 och betalade räkningar kontant. Förmodligen redan då en transaktionsstrategi på utdöende, men likväl ett klockrent exempel på varför fullbordande av en insättning eller betalning kunde dröja ett antal dagar eftersom pengarna faktiskt under en kortare tidsperiod befann sig i fysisk rörelse mellan olika geografiska platser.

När jag nu på ett mycket modernt och tidsenligt manér loggar in med min hypermoderna bankdosa och exempelvis överför pengar till någon annans konto, så har jag mycket svårt att tänka mig att det hanterade beloppets resa ser likadan ut som i fallet med lantbrevbäraren. Dvs att det överförda beloppet först skulle realiseras i kontanter för att sedan fysiskt byta plats via postförsändelse eller värdetransport. Nej, överföringarna är i dessa fall givetvis bara en teoretisk företeelse. Saldot jag ser på min skärm är inget annat än pixlar i formation.

När jag köper något i en butik och betalar med mitt kontoanslutna bankkort försvinner pengarna från kontot innan kassörskan ens hunnit knyckla ihop kvittot. Men om jag av någon anledning väljer att låta köpet gå tillbaka, förbehållet att jag lyckats övertala kassabiträdet om att få behålla kvittot i platt tillstånd, tar det åtminstone två dagar innan pengarna åter finns på mitt konto. Ibland ännu längre. Dessutom räknas bara vissa dagar, så kallade bankdagar (samma som arbetsdagar?). Så hur kan det då komma sig att en betalning eller överföring tar ända upp till tre dagar åt ena hållet, men sker momentant åt det andra? Datakommunikationen sker ju i realtid, och den är väl heller inte stängd på helgdagar?

Min teori är, och detta har jag delvis fått bekräftat av en något för talgenerös bankman under blygsam påverkan av alkoholhaltiga drycker, att fördröjningen är konstruerad och längden på densamma är flexibel. Banken ska från och med det ögonblick man godkänner en transaktion och fram till registrering av mottagandet i andra ändan, tillgodogöra sig tillräckliga räntefördelar med att vid varje tidpunkt maximera bankens eget innehållna kapital, vilket alltså uppskattningsvis tar 2-3 dagar. Förlåt, bankdagar.

Sett ur småspararens perspektiv, beaktat det faktum att pengarna aldrig behöver byta geografisk position utan bara är en abstrakt företeelse, ter sig förstås fördröjningen helt obegriplig. Först när man samtidigt beaktar det faktum att bankerna kan tillgodogöra sig ganska omfattande fördelar genom att själva konstruera denna fördröjning, blir resonemanget ”logiskt”.

Risbusken föreslår därför härmed ett lagförslag som omöjliggör konstgjorda ställtider vid pengatransaktioner mellan privatpersoner och finansiella institut för att frigöra småspararen från en av många oönskade förtöjningar i storbankernas påfallande högt avgiftsbelagda brygga.

Jag vet inte ens om den där amerikanske rymdpoeten någonsin satte sin aluminiumprydda snowjogger på månen. Men även om allt bara var teater inför ett förbluffat kollektiv av myndighetsdyrkande lönearbetare så hade man säkert kunnat åka dit och hälsa på om man verkligen hade velat. För oftast är det så, att även om alla andra förutsättningar finns på plats så är hart när vilket uppdrag som helst omöjligt att genomföra om inte just viljan finns där.

Häromdagen sitter jag på ett avgående pendeltåg i Nynäshamn, med en åtminstone till häften fullbordad hjärtattack och blodsmak ända upp i bihålorna efter den språngmarsch som krävs för att hinna med den avgång som infaller närmast efter Gotlandsfärjans ankomst till hamnen ett stycke därifrån. Redan här tycker man att en nätt justering av avgångstiden vore en fråga värd att behandla i något beslutsfattande forum. När sedan en sällanpendlare som jag själv ställs inför utmaningen att lösa biljett för resan till Uppsala inser man att avgångstiderna faktiskt bara är ett minoritetsproblem, detta ändå med hänsyn tagen till mina fortfarande frenetiskt krampande vader och den flodvåg av svett som sköljer över ryggslutet och ner mellan skinkorna.

Den biljettförsäljare som anländer till vår plats kan inte ta betalt för hela resan trots att jag innehar båda de kreditkortsliknande värdehandlingar, vart och ett anslutna till de olika operatörer som rent juridiskt trafikerar sträckan (varav endast en av dessa fysiskt trafikerar sträckan), som krävs för ändamålet. När mitt ansikte någon knapp minut efter detta obegripliga klargörande återtagit normal längd blir jag rekommenderad att köpa den erforderliga biljetten via min mobiltelefon eftersom “det är enklast”. Och det tror jag i och för sig att han hade helt rätt i eftersom det var det absolut enklaste sättet för honom att sälja mig en biljett. Att betala med ett traditionellt bank- eller kreditkort visade sig nämligen också vara en utmaning omöjlig för lokaltrafiken att övervinna.

Efter att ha laddat ner en sådär fyra fem olika appar och delgivit ett okänt antal bedragare mina betalkortsuppgifter via vad som kan antas vara en blott halvsäker mobil datakommunikation, lyckas jag till slut köpa helt fel biljett och komplettera med en onödig och dyr tilläggsbiljett samt bekräfta att en för mig okänd digital betaltjänst fakturerar mig kostnaden för en av de förvärvade biljetterna. Givetvis med ett tillägg i form av en faktureringsavgift uppgående till 12,5% av biljettpriset. Vid det här laget återstår endast hälften av den totala restiden och jag kan lugnt luta mig tillbaka och låta oron över att ha köpt otillräckliga zontillägg invagga mig i kontrollantparanoisk vakenhet.

Min fråga är enkel. På vilka andra färdmedel, kollektiva eller privatfinansierade, krävs åtta olika biljetter, varav sexton är omöjliga att köpa utan trettiotvå odefinierade appar (var och en med sina egna hittepåavgifter) för att åka mellan två städer i mellansvenskt, tätbefolkat, pendlingsarbetarfrekventerat område?

Jag kan inte heller släppa tanken på att även om jag köpt rätt biljett från början så skulle priset blivit betydligt högre än resan i omvänd riktning ett par dagar tidigare (en historia som dock får förbli oberättad) och att jag därmed kan ha blivit lika lurad som de stackare som hyllade den armstarke rymdfararen och hans stab några decennier tidigare.

Jag vill inte prioritera, eller ge sken av att jag på ett lyckosamt sätt skulle kunna göra detta, alla saker som mänskligheten har att prioritera i det rådande globala samhällsklimatet. Jag vill bara i tysthet hävda att det inte borde vara så svårt att etablera en fungerande och förståelig biljettförsäljningsstrategi om man bara ser till att addera lite vilja till projektet. Och önska att inte samma brist på vilja återfinns i de kanske något viktigare projekt som möjligen finns att finna på denna ovan nämnda agenda…