Ingen trend tycks mer allsmäktig än den som har någon koppling till mat. Intresset inom de allra flesta samhällsgrupper verkar här vara nästan outsinligt. Ingenstans undgår man att bli överfallen av raffinerade matlagningskonster, bantningsrecept, hälsodieter, och pinsamt pretentiösa amatörkockar med självpåhittad stjärnstatus. Ytterligare ett matprogram på TV känns ungefär lika efterlängtat som vinterkräksjukan och konståkning samtidigt.
Gemensamt för många matkulturella strömningar är ambitionen att framhålla en viss kosthållning som den otvivelaktigt nyttigaste, renaste och mest naturliga. En diet får gärna ha på pluskontot att den kan härledas till någon svunnen tidsepok, gärna så nära människans ursprung som möjligt för att tydliggöra dess odiskutabla naturlighet. Och för all del, låt oss inte glömma att bark och frukt höll medelåldern på nivåer uppemot trettio år på stenåldern, men inte heller att Ayla och hennes kompisar nog hellre hade käkat pommes om bara fritösen hade uppfunnits före hjulet.
En annan lättuppfattlig mattrend är att råvarorna vi köper ska vara naturligt framställda, färska, ekologiska, kravmärkta, rättvisemärkta, närodlade, spårbara och dessutom behandlas med respekt(!) Först då kan vi rakryggat presentera den varsamt tranbärsglaserade lammsadeln på parmiddagen. Jag tycker i och för sig att det finns andra som visas alldeles för lite respekt, och som bör prioriteras framför de rotfrukter och grytbitar som faktiskt många gånger har det bättre i mitt kylskåp än många mänskliga individer har det i sitt hem…
Den sarkastiska tonen till trots är jag inte alls motståndare till några välmenande kosthållningsalternativ eller ambitioner att konsumera sunt ur hälso- och miljöperspektiven. Tvärtom! Men mot bakgrund av det här eviga ältandet om hur och vad man ska äta kunde man ju anta att kylskåpen på arbetsplatserna runt om i landet skulle svämma över av hemgjorda specialiteter kategoriserade under vart och ett av de särintressen inom mat som präglar vårt leverne. Men så är det inte riktigt.
Mina ovetenskapliga studier visar istället att antalet medtagna matlådor på den genomsnittliga arbetsplatsen faktiskt är ganska lågt. Detta även om man inkluderar snabbmakaronsisolerade halvfabrikat som i praktiken inte ens tillagats utan bara bytt förpackning från en plastlåda till en annan.
Så medan illusionen om ett hälsosamt, naturligt och icke miljöpåverkande matintag frodas i vår önskade existens, sitter vi i verkligheten bakom den glittrande ridån och förnekar insikten om att vi i själva verket ändå mest käkar konserveringsmedel och modifierad stärkelse insprängt i någon processad köttråvara med fler stämplar i passet än Barack Obama.
Och inte för att det spelar någon större roll (vi tillämpar ju tydligen inte ens våra egna råd), men samtidigt lägger livsmedelsverket fram sina förslag till uppdaterade kostråd för den hälsomedvetne svensken. Dessa har dock fått motta kritik redan innan de offentliggjorts, bland annat gällande ett par av de nya skrivningarna som uppmanar till begränsat intag av kött och mejeriprodukter.
Och ett livsmedelsverk som snällt fått ekipera sig i tvångströjor från både livsmedelsindustrin och företrädare för mer eller mindre vetenskapliga hälsorön har väl inget kvar att anmärka på än ett par av de kanske mest naturliga råvarorna vi har. Och det rådet fick man också backa på. Snart finns nog inget annat för myndigheten att rekommendera gällande svenskarnas matintag än att man i första hand bör konsumera lokalproducerade konserveringsmedel och tillsatser.