Den första kontakten jag fick med banksektorn utgjordes av en liten guldfärgad bankbok från Föreningsbanken som jag fick i samband med någon tidig bemärkelsedag. Det var en inte helt ovanlig gåva till barn på sjuttiotalet. Ett nyöppnat bankkonto i jubilarens namn, förädlat med en liten oansenlig slant och en helt okluddad bankbok. Mottagarens glädje över gåvan var nog antingen obefintlig eller framtvingad via målsmans hot om aga. Sannolikt båda. Givaren kunde dock, på ett tämligen skamligt sätt ska tilläggas, tillgodogöra sig utökad och obefogad tacksamhet över att ha givit bort något betydligt mer värdefullt än det ingående saldot genom att hänvisa till den insatta summans storlek efter 15 år, beaktat alla de generösa inlåningsräntor som vi ju alla vant oss vid att frossa i på senare tid. Den tursamme avkomman fick nu en flygande start på sitt privata sparande och kunde kallt räkna med en ekonomiskt mycket fördelaktig position vid uppnådd myndighetsålder tack vare givarens heroiska och livsavgörande insats.

Många år senare, i skuggan av föråldrade checkböcker och handskrivna postgiroavier, är det allmänt vedertaget att genomföra de allra flesta bankärenden digitalt via sin dator. Att detta på ett markant sätt har påverkat och förändrat de finansiella förehavandena för bankens kunder är odiskutabelt. Men hur har då denna företeelse kommit att förändra bankernas sätt att hantera exempelvis transaktioner mellan användare och konton?

Ett minne från relativt tidig barndom är hur ens föräldrar stod med huvudet halvt instucket i lantbrevbärarens högerstyrda Saab 900 och betalade räkningar kontant. Förmodligen redan då en transaktionsstrategi på utdöende, men likväl ett klockrent exempel på varför fullbordande av en insättning eller betalning kunde dröja ett antal dagar eftersom pengarna faktiskt under en kortare tidsperiod befann sig i fysisk rörelse mellan olika geografiska platser.

När jag nu på ett mycket modernt och tidsenligt manér loggar in med min hypermoderna bankdosa och exempelvis överför pengar till någon annans konto, så har jag mycket svårt att tänka mig att det hanterade beloppets resa ser likadan ut som i fallet med lantbrevbäraren. Dvs att det överförda beloppet först skulle realiseras i kontanter för att sedan fysiskt byta plats via postförsändelse eller värdetransport. Nej, överföringarna är i dessa fall givetvis bara en teoretisk företeelse. Saldot jag ser på min skärm är inget annat än pixlar i formation.

När jag köper något i en butik och betalar med mitt kontoanslutna bankkort försvinner pengarna från kontot innan kassörskan ens hunnit knyckla ihop kvittot. Men om jag av någon anledning väljer att låta köpet gå tillbaka, förbehållet att jag lyckats övertala kassabiträdet om att få behålla kvittot i platt tillstånd, tar det åtminstone två dagar innan pengarna åter finns på mitt konto. Ibland ännu längre. Dessutom räknas bara vissa dagar, så kallade bankdagar (samma som arbetsdagar?). Så hur kan det då komma sig att en betalning eller överföring tar ända upp till tre dagar åt ena hållet, men sker momentant åt det andra? Datakommunikationen sker ju i realtid, och den är väl heller inte stängd på helgdagar?

Min teori är, och detta har jag delvis fått bekräftat av en något för talgenerös bankman under blygsam påverkan av alkoholhaltiga drycker, att fördröjningen är konstruerad och längden på densamma är flexibel. Banken ska från och med det ögonblick man godkänner en transaktion och fram till registrering av mottagandet i andra ändan, tillgodogöra sig tillräckliga räntefördelar med att vid varje tidpunkt maximera bankens eget innehållna kapital, vilket alltså uppskattningsvis tar 2-3 dagar. Förlåt, bankdagar.

Sett ur småspararens perspektiv, beaktat det faktum att pengarna aldrig behöver byta geografisk position utan bara är en abstrakt företeelse, ter sig förstås fördröjningen helt obegriplig. Först när man samtidigt beaktar det faktum att bankerna kan tillgodogöra sig ganska omfattande fördelar genom att själva konstruera denna fördröjning, blir resonemanget ”logiskt”.

Risbusken föreslår därför härmed ett lagförslag som omöjliggör konstgjorda ställtider vid pengatransaktioner mellan privatpersoner och finansiella institut för att frigöra småspararen från en av många oönskade förtöjningar i storbankernas påfallande högt avgiftsbelagda brygga.

Please follow and like us: