Få se nu, har jag allt med mig? Nycklar, mobiltelefon, plånbok… Plånbok? Ursäkta men vad ska jag ta mig till med en plånbok? Förutsatt att jag menar ett litet noteringshäfte i fickformat vars nedtecknade innehåll med lätthet kan utplånas, som ju är den företeelse som uttrycket faktiskt härstammar från. I alltjämt flödande fontäner av nya ord och uttryck, har ingen kommit på tanken att uppfinna ett bättre beskrivande och mer tidsenligt ord för något som till och med är en vanligare ägodel än en ajpädd?

Man kan tycka att plånbok som benämning inte har ett dugg att göra med dess förmåga att uppfylla det normalt förväntade behovet. Att bära runt på sedlar och kreditkort i ett noteringshäfte skulle rent uttrycksmässigt kunna anses vara jämförbart med att parkera bilen i ljumskarna eller att ta en båt efter jobbet. Okej, kanske inte riktigt men bara för att belysa en viss diskrepans mellan behovet och det valda hjälpmedlets art. Bortsett från det så finns ändå en ganska talande symbolik i att bunta ihop sina likvida medel i en liten skinnbit som fått sitt namn på grund av att man på ett så konstlöst sätt kan utplåna dess innehåll.

Det finns ju inte heller några riktigt slagkraftiga alternativ. Ordet börs för snarast tankarna till en aktiemarknad vilket gör uttrycket föga användbart för gemene man, åtminstone om man avgränsar ambitionen till att hitta en benämning som mer korrekt beskriver företeelsen. Portmonnä är väl närmast ett försvenskat uttal av franskans uttryck för att bära pengar, vilket i så fall vore en klockren benämning frånsett just att uttrycket är franskt. Och varför skulle vi vilja ge fransmännen den äran med tanke på vilka skitbilar som de envisas att förpesta våra vägar med?

Det vore ju i så fall mera tidsenligt att hämta inspiration från andra sidan Atlanten där vi finner så många andra välbehövliga och briljanta komplement till den så urvattnade och glädjelösa svenskan. En wallet verkar historiskt kunna härledas till något germanskt uttryck för en säck eller påse avsedd att bära något i som man inte öppet ville visa för sin omgivning. Det behövde dock inte nödvändigtvis röra sig om kontanta medel, utan kunde lika väl handla om ett från människokroppen avskilt huvud som skulle transporteras någonstans på ett gissningsvis blott semihygieniskt men inte alltför uppseendeväckande sätt. (Jag kan inte låta bli att fråga mig varför man inte före avrättningen lät föra offret till den plats där dennes huvud ansågs mest lämpligt att landa, men det är ju ett stickspår som inte har den allra vagaste anknytning till ämnet…) Hur som helst så skulle väl wallet kunna fungera relativt väl som alternativ benämning för plånboken, men varför hela tiden envisas med att låna in de utländska ord som uttalsmässigt inte går att kombinera med omgivande svenskspråkiga termer? Försök exempelvis att beställa en wrap och en smoothie utan att ofrivilligt spotta kassörskan i ansiktet och därefter behöva ägna resten av lunchen åt att knyta upp tungan.

Pluska går inte att säga utan att man börjar tänka på Prussiluskan och sedelklämma har heller ingen riktig stuns. Så jag hänfaller nog åt kopplingen till utplåning och fortsätter att säga plånbok.

Please follow and like us: